Til minne

En av bakdelene når vi tar inn en liten fire-beint venn i familien, er at det kommer en dag da tiden er moden for å ta farvel. Alt en da sitter igjen med er savnet -og- alle minnene. At tiden leger alle sår, er bare tull! Men; etter hvert som tiden går, vil alt bli lettere å bære på…livet går videre!

 

 

En liten historie går slik:  Det finns en bro som förenar Himmel och Jord. Den kallas för Regnbågsbron, tack vare dess många färger.  Vid denna sida av Regnbågsbron, finns ett land med ängar, kullar och dalgångar med frodigt grönt gräs. När ett älskat djur dör, kommer djuret till denna plats. Det finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder. De gamla och svaga djuren blir unga igen. De som har blivit skadade görs hela igen. De leker hela dagen med varandra. Men, det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella personen som älskade dem på jorden. Så, varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer när någon plötsligt slutar leka och tittar upp. Nosen rycker till, öronen reses, ögonen stirrar, och denna rusar så plötsligt från gruppen. Du har blivit upptäckt. Och när du och din speciella vän möts, kramar ni om varandra lyckliga att återförenas, för att aldrig mer skiljas åt. Ditt ansikte kysses igen och igen och igen; din hand smeker åter det älskade huvudet, och du tittar åter igen in i ögonen på ditt tillitsfulla djur, som så länge varit borta från ditt liv men aldrig frånvarande i ditt hjärta. Sedan går ni tillsammans över Regnbågsbron, för att aldrig mer skiljas åt ~ ukjent forfatter ~